Jag vågar säga just nu att jag är rökfri. Efter 7 år har jag fått vett nog att fimpa. Det krävdes många försök, tårar och verkliga besvär att bli av med suget. Om jag saknar det? Ja, varje dag får jag sån lust att gå ner till affären och köpa ett paket, sätta mig och bara njuta precis som jag kunde göra innan. Om det är värt det? Nej, nu har jag kommit såhär långt och då är det lika bra att fortsätta. Många av mina vänner har bara känt mig som en rökare och jag vet att många inte har trott på mig när jag sagt att en dag så ska jag sluta men nu har jag äntligen motbevisat dem. Jag tror att nästan alla festbilder som finns på mig är med en cigarett i mungipan eller näven men nu är det slut på det. Det återstår att se hur länge jag klarar mig men mitt mål är att aldrig plocka upp cigaretten igen. Varje dag är en kamp och det kommer det att vara lång tid framöver, men så länge det går åt rätt håll är jag nöjd.